Mikael Andersson

Mikael Andersson var dömd till ett liv på institution när han föddes armlös och benlös i mitten av sextiotalet. Följ hans väg, från barndomens kamp mot kropp och fördomar, till idag då han är framgångsrik föreläsare, gift trebarnsfar och egen företagare.

I en mycket personlig berättelse får vi en inblick i vad som fört honom framåt i livet;
betydelsen av drivkraft, aktiva valoch eget ansvar. Om hur han tidigt bestämde sig för att leva ett självständigt liv, att leva fullt ut, och steg för steg lärde sig hantera såväl fysiska som självskapade begränsningar.

Idag har Mikael Andersson uppnått många av sina drömmar. I Armlös, benlös men inte hopplös får vi möta barnet som var nära att ge upp, människorna som aldrig slutade tro på det till synes omöjliga, och tankens enorma kraft.

Alla dagar är inte lika. Visst, de är lika värdefulla och det är upp till mig själv vad jag fyller dem med. Ändå känns det som om att ”idag” är en speciell dag.

Jag hämtade för en stund sedan det första exemplaret av min bok från vår postlåda här utanför huset. Här får jag äntligen se och även hålla i resultatet av ett arbete som pågått under ungefär 1½ år. Jag har tänkt, skrivit, drömt, svettats, kämpat och levt med min bok så lång tid att det nu känns både omtumlande och lite overkligt att till sist få uppleva den på riktigt.

En mäktig, stark tillfredsställelse rusar genom kroppen och jag är lycklig och stolt över vad jag åstadkommit. Varje ord har jag skrivit, varje mening är min egen, varje känsla jag beskriver är äkta och har kommit från mitt hjärta. En del av min själ finns där inuti och jag hoppas nu att du som väljer att läsa boken kommer att få glädje av det jag skrivit.

Nu skall jag fira att jag nått ett stort och fantastiskt mål i mitt liv. Jag vågade, jag lyckades och nu får jag njuta av glädjen och tillfredsställelsen från det.

Q-parks värld

2 augusti, 2012 | 0 kommentarer | Kategorier: Mikael Andersson

Jag vill ge dig en inblick i Q-Parks värld. En resa in i den inskränkta och maktfullkomliga lilla bubbla som skapats av osårbara, gående människor som kan allt, vet allt och inte heller saknar något, förutom förmågan att tänka utanför Lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. I den världen härskar det logiska, korrekta och enkla sättet att resonera. En ljus och lycklig värld där alla mår bra och har full funktion i kroppen. Ett tillstånd som är beständigt och självklart. Speciellt om man jobbar hos Q-Park. Då finns inga bekymmer. Nej, deras lilla värld handlar om tomtmark, parkeringsrutor, entreprenörstavlor, parkeringsbiljetter och kontrollavgifter.  Här har vi alla samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Ja, nästan alla… Inte om du har en funktionsnedsättning förstås. Då är du inte välkommen till Q-Park. För då behöver någon hos Q-Park tänka om, tänka nytt. Ompröva det som varit och kanske skapa nya lösningar. Plötsligt krävs egenskaper som kreativitet, empati och förståelse för andra människors förutsättningar, och då har vi sedan länge passerat den intellektuella gränsen för vad Q-Parks representanter kan klara av.

Jag erlägger gärna avgift när jag parkerar på deras tomtmark, men jag kan inte använda deras parkeringsautomater på grund av min funktionsnedsättning. Detta har jag under lång tid försökt få dem att förstå. Men de väljer att bortse från sunt förnuft och avvisar konsekvent mina försök att förklara det orimliga i att ge mig böter trots att jag inte kan erlägga betalning med befintligt  betalningssystem. I takt med att allt fler kommunala parkeringar försvinner och de privata parkeringsbolagen etablerar sig, däribland Q-Park, innebär detta att jag inte längre kan använda bilen när jag skall ta mig någonstans. För så länge parkeringsbolagen enbart erbjuder p-automater som enda alternativ att betala med kan jag inte betala avgiften när jag parkerar bilen. Konsekvensen av deras policy, vilken uppenbarligen är att avgift skall erläggas trots att jag inte fysiskt kan klara det, är att jag snart är utestängd från samhällslivet och det offentliga rummet, såvida jag inte väljer att åka färdtjänst förstås… Vilket är vansinne då jag ju har en anpassad och väl fungerande bil att förflytta mig med.

Jag kan nu informera Q-Park om att det finns fler lagar än Lag (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Snart får de ett brev från DO – Diskrimineringsombudsmannen. Då jag är väldigt nyfiken av mig kunde jag inte motstå frestelsen att anmäla detta ärende till DO för att undersöka om Q-Parks policy och agerande verkligen är i enlighet med Diskrimineringslagen (SFS 2008:567).